Greenmile

Dagens skola ju vissa problem vilket de flesta säkerligen är överens om. Vad mina erfarenheter beträffar ligger ett stort problem i en kraftig brist på respekt. Från alla möjliga håll ska poängteras. T.ex. kan många lärare hävdas lida respekt gentemot elever men framförallt mot sitt yrke. Att vara lärare (jag förutsätter att man med att vara lärare menar en "bra" lärare) kräver mycket stort arbete och engagemang. Med att som lärare ha respekt för sitt eget yrke menar jag att ålägga sig det ansvar det innebär att bilda barn och ungdomar. Detta kräver inte bara en pedagogisk förmåga att presentera material på lämpligt sätt för sina elever men även ett engagemang och ansvarstagande för sina elever för att de ska prestera på bästa sätt. Ofta ser läraren sina elever inom områden som kanske inte ens föräldrarna gör. Man har därmed ett ansvar att reagera och engagera sig när något inte fungerar som det ska. 

Detta är jag övertygas om att de allra allra flesta lärare gör och är. Åtminstånde vill de göra det. Alla människor passar givetvis inte som lärare (vilket min tid på lärarprogrammet visade) eftersom det krävs ett intresse och något som i snudd kan liknas vid passion för yrket för att man riktigt ska lyckas, liksom inom de flesta yrkeskategorier. Så är det bara.Men som vanligt handlar det om resurser osv vilket gör att man inte alltid har möjlighet (hur mycket man än vill) att engagera sig i en enskild elev i sådan grad som behövs. 

Vidare finns det idag många elever som inte heller visar respekt mot lärare, andra elever och skolan. Jag kan bara tänka tillbaka på min egen grundskola för att minnas exempel på elever som var i stånd att göra och säga nästan vad som helst. Detta eftersom de vissta att resultatet för deras beteende resulterade i en "skarp" tillsägelse av en lärare, allvarligt samtal inne på rektorns kontor eller i värsta fall en lapp hem till föräldrarna.

Om vi i jämförelse förflyttar denna elev i skolan till miljöer utanför skolan, t.ex. hemmet eller fritid med kamrater. Elever med sådan attityd som i fallet ovan befinner sig förmodligen ofta i ett ganska hårt klimat i och/eller utanför hemmet. Utanför skolan finns helt andra regler och bestraffningar vid olämpligt beteende. T.ex. en ung kille uppvuxen i en hemmiljö som inte har samma restriktioner som skolan gällande aga eller språkbruk. Eller som under fritiden spenderar stor tid med kamrater ute på stan där det gäller helt andra lagar än inom skolan. Dessa spelregler ställs i skarp kontrast mot skolans relativt "lätta" bestraffningar. En trött och frustrerad tillrättavisning från en lärare blir inte särskilt effektfull hos en elev som vid fel beteende i hemmet skulle bestraffas med en örfil eller ännu värre ute på stan. 

Jag menar inte att skolan bör återinföra aga som en del av skolplanen. Våld föder våld som bekant, självvållande eller utåtagerande. Jag har inget konkret svar eller lösning på problemet, men man måste komma ihåg att elever existerar även utanför skoltiden..

Framtiden som student är ständigt oviss. Speciellt för en frilansare som jag själv. När jag hafsa runt på lärarprogrammet var ju framtiden ganska utstakad även om det fanns många frågetecken. Men när man plockar ihop sin examen på egen hand finns det egentligen inte bara frågetecken. Det är ett totalt blankt A4 med framtiden som överskrift. Totalt tomt är det förstås inte, någon sånär framtidsvision har man förstås men alternativen blir förstås ganska mkt bredare och fler när man själv väljer vad man ska läsa. Inget är serverat, inget är förutbestämt. Men samtidigt slipper man massa kurser som man inte vill eller behöver läsa bara för att de ingår i ett programpaket. 

Jag och Zara tog en chans som dök upp i att delta i vad som heter en karriärsplanering. Under fyra måndagar (varav 2 avklarade) sitter vi en grupp med ett gäng andra mer eller mindre ovissa och har lite övningar för att lista ut vad vi egentligen värdesätter i ett kommande arbete, intresse, möjligheter osv osv osv. Än så länge har det väl snarare givit fler alternativ vilka verkar intressanta men det kommer förhoppningsvis bli mer specifikt. Vilket de ledande studievägledarna också bekräftade var det vanliga halvvägs in i mini mini kursen. 

Hur som helst är den närmaste framtiden i studiesammnhang insiktat mot sociologi vilket kommer börja i höst förutsatt att jag kommer in på kursen. Den ger senare möjlighet att söka ytterligare en kurs i sociologi vilket i sin tur ger mig möjlighet att kunna plocka ut min examen till nästa sommar. Inte fy skam! Efter det blir det fullt ös på jobb, eller finns alternativet att plugga ytterligare och fördjupa sig ännu mer vilket jag inte är främmande för som det känns just nu. Finns många intressanta ämnen inom sociologi som hade varit skoj att fördjupa sig inom. 

Jobb marknaden är jag ifs redan lite inne på. Senast idag gjordes 7 timmars jobb på ett fritids här i stan. Kommunen har klurat ut en smart grej i vad som kallas vikariebanken. Egentligen tar de bara in nya vikarier en gång på våren och en gång på hösten. Men jag drog på fullt artilleri med erfarenheter, utbildningar och allmän awesomess så jag fick komma in ändå! Väl inne i systemet får man en egen profil i "vikariebanken". Där har man en kalendet i vilken man fyller i tider man vill jobba och därefter blir man bokad till ställen som behöver en vikarie. Positivt att man själv kan välja när man vill jobba. Negativt att ibland (ganska sällan ifs) blir man inte bokad, och framförallt så jobbar man över HELA kommunen. Vilket innebär att man kan få t.ex. fyra timmars jobb på ett fritids 3,5 mil bort. Idag var jag alltså större delen av dagen på fritids med 6-7 åringar och en sväng som extraresurs i en etta. Trevligt ställe med trevligt folk och efter några timmar blev jag tillfrågad om att komma tillbaka imorrn vilket väl ändå måste vara helt okej betyg. Så imorrn bär det av igen!!

Uri Geller, världens kanske mest kända skedböjare ska förutspå vem som slutligen står som vinnare i Eurovision. Då tävlingen och framförallt inte vinnaren väcker något direkt nyfikenhet eller förväntan hos mig är frågan om Uri lyckas med bedriften förståligt inte särsklit intressant. Däremot blir jag lite intresserad av Uri som person..

Efter att ha läst den minimala intervjun med Uri Geller ställer jag mig följande fråga:

Hur kan en människa som vill framställa sig som världens bästa mentalist, alltså en ruggit smart jävel, på 5-6 meningar få fram att han brukar heja på Israel i Euro schlagern och önskar mest av allt att alla krig ska ta slut.. Hur fan går det ihop? Heja Israel och fred i hela världen?

********************************************************************

En omröstning på Aftonbladet visar att ca 60% av de drygt 1000 röstande anser att eleven själv bär ansvaret för att skolläxan blir gjord. Givetvis är detta en ganska individuell fråga med avvägande som årskurs osv spelar in. Vad som kan konstateras är att efter den individualisering som gjorts inom skolan med ett ökat eget arbete och mindre lärarledd undervisning har inneburit att ansvaret för utbildning och elevens utveckling har förts över från lärarens ansvar till eleven. Detta i takt med att många lärare har allt svårare att hinna med alla elever kan man snart skönja en orsak till att den svenska skolan sjunker allt lägre i internationella rankningar.

Just läxläsning är en fråga som ses som ett mycket självklart inslag i elevers vardag, även om man kan ifrågasätta varför en 8 åring ska fortsätta arbete efter varje arbetsdags slut. Men det finns många krav och förutsättningar som skiljer sig mellan skolan(elever) och arbetsmarknadens(vuxnas) verklighet.

Som vanligt rör det sig i slutändan om ekonomiska brister. Tiden räcker inte till i skolan, elever får inte den hjälp de behöver när de sitter ensamma och arbetar i sina matteböcker. Då får de istället göra jobbet hemma. Och ofta är det just de elever som inte får den hjälp de behöver i skolan, elever som inte förstår, elever som är skoltrötta just på grund av detta som har mest läxor att göra. Men vem ska man då skylla för alla läxor som inte blir gjorda?

*Eleven som inte har någon motivation? som inte förstår?

*Läraren som inte lyckas undervisa och utveckla sina elever på ett tillfredsställande sätt?

*Föräldrarna som inte hjälper sina barn? som inte tar vid där skolan inte lyckas? som har fullt upp med allt annat kring att vara människa och förälder i samhället och inte engagerar sig i sina barns skolgång?

Alternativet som har vuxit fram för föräldrar är att anställa en läxhjälp till sina barn. Man betalar alltså en pedagog, ofta en student eller liknande, som kommer hem till familjen och hjälper ett barn med sina läxor. Jättebra, absolut! En student får lite extra inkomst och en bra erfarenhet att slänga med i sitt cv. Eleven får hjälp och föräldrarna ger sitt barn hjälp somden behöver. Men samtidigt kan man se det som ytterligare ett steg för skolan att lägga över ansvar på föräldrarna och eleverna. Och hur många föräldrar som inte själva har tid att sitta med sitt barn en stund varje kväll och gå igenom läxan har x-antal tusenlappar över att lägga på betald läxhjälp?

Ska t.o.m. läxor bli en klassfråga?

********************************************************************

Slutligen lästa jag om två tvillingar som efter 5 år i särskola tillsist fick upprättelse efter att ha stämt kommunen. Vilket de givetvis ska ha. Men ytterligare ett tecken på att nåt inom skolväsendet är snett på det är det faktum att två grabbar kan gå 5 år i särskola, visserligen med dyslexi men så vitt jag vet är det inte tillräckligt för att behöva gå i särskola. Vidare ansågs det att de både hade någon form av utvecklingsstörning fast det inte fanns någon sådan dokumenterad. Vad jag funderar över är lite hur personer som är utbildade för att arbeta inom särskola, vilket kräver en hel del utbildning, tidigare arbeteserfarenheter m.m. under 5 år inte reagerar på att dem här killarna inte hör hemma där de befinner sig..

Knas...