Greenmile

Just nu handlar Aftonbladets 2 topp nyheter om odjur i dubbel bemärkelse.
Tydligen har en ambulanssjukvårdare hittat en ernorm ryggkota i en sjö ett gäng mil utanför Östersund.
Lock Ness fantaster över världen jublar och planerar redan att vallfärda till den lilla sjön för att leta efter fler spår från Nessies kusin i Sverige. Tråkigt nog är det redan avfärdat. Istället är det nån stackars val som för runda slänga 10000 år sedan, då landskapet inte såg ut som det gör idag, leta sig in i den då lilla skärgården. Väl där la han av och häromdagen gjorde nån snubbe på semester sitt bästa sommarfynd för antikrundan.

Nästa artikel handlar om en av Sveriges just nu mest hatade människor om man nu kan kalla honom det.
Anders Eklund uppmärksammas mer som person än vad han har gjort. När dagstidningarna har tömt ut allt som går och slutligen låter Engla vila i frid söker man nytt att skriva om. Hans bostad och allt han hade där, jobb, vänner, familj, fritidsintressen, sjuka tankar osv osv. En självbiografi hade förmodligen varit mindre utlämnande.
Media skriker först ut att han visste vad han gjorde, gick o  köpte burgare på Donken efteråt osv. Sen kan han dömmas till vård, få ett slappt rum på någon stängd avdelning där han får prata med psykologer, vårdas och komma ut när han är frisk vilket såklart är skandal!!
När så slutligen experter slår fast att han är tillräckligt frisk för ett fängelsestraff blir det ramaskri igen. Hur kan en "frisk" människa våldta och mörda barn?? Det förstår visserligen inte jag heller, men ser han hellre inlåst i en cell o tappa bort nyckeln än att han får vård och ska kunna funka i samhället.
Säg att han skulle få vård, blir fullt frisk efter säg.. 15 år. Ska man då släppa ut honom igen??
Mänskligt för anhöriga och alla andra som berörts av hans brott att veta att han går fri och man kan möta honom på stan?? Eller för honom själv.  När han blir frisk och faktiskt inser vad det är han har gjort.. Hur ska någon som Anders Eklund fungera i ett samhälle?? Vem vill bo granne med honom? Anställa honom?

Finns så mkt felprioriteringar i samhället. Jag träffar flera gånger i veckan föräldrar som fått kämpa så oerhört för sina barn innan dom ens fått den hjälp dom behövt och behöver.
Ju mer man skiter i allt, ju mer hjälp får man. Fick höra om en familj, ständig kontakt med socialen. Missbruk  och  föräldrarskap är ingen bra kombination.  Mamman i familjen fick 10,000 för att kunna köpa julklappar till sina barn då hon brännt sina pengar på helt andra saker. Tragist??? Absolut!!!
Men samtidigt finns det föräldrar som gör allt för sina barn och krigar tills de stupar för att få hjälp.
Att först inse att man inte kan ta hand om sitt barn hur mkt man än försöker måste vara en mkt svår insikt. Att ta steget och utelämna sig totalt för främlingar och säga att "jag fixar inte att ta hand om min familj, jag behöver hjälp."
Kan förmodligen knäcka vem som helst, men att sen då inte få någon hjälp är helt vansinnigt.
Då måste man kriga, jaga och kämpa för att få minsta lilla hjälp.
Något är fel i det här samhället.....


Slutligen lite mer personligt plan..
Tjänstlediglapp är inlämnad. Jakten på bostad går vidare. Siktar först och främst på en lägehet som jag förhoppningsvis får. Annars får det bli korridor i höst till och börja med.
Var en sista fest med stora delar av jobbet i torsdags. Själva festandet var kanske inte det bästa jag varit med om, räkafton en torsdag. Hög medelålder och ganksa lite folk.
Men trevligt sällskap och god dricka räcker för en lyckad kväll!! Skönt gäng jag lämnar om några veckor.
Fått en bunte papper från skolan också. Bara bläddrat igenom som hastigast, men av de små glimtar jag fick blev jag ju inte mindre sugen på kommande plugg!!
Nån timme kvar innan avfärd, destination Veinge. Grillpartaj med goa släktingar.
Som sagt, trevligt sällskap och god dricka är allt som behövs!!!




Peace out!!!!!!!!!!!!!